Meny
Sök

Jag mår skit.

Jag hade öppen snap idag och fick enormt mycket kärlek, men  jag kunde inte riktigt förstå varför dom skrev så fina saker. Varför människorna på min snapchat skrev att dom tyckte om mig, uppskattade & älskade mig?

Det känns som jag är långt ifrån den tjejen som jag var förut. Ja var glad, energisk & framåt.. jag hade enormt stort driv. Jag har tydligen hjälpt människor att stå upp för sig själv, tro på sig själv & våga mera. Medans jag ligger här och är exakt ingenting för tillfället mer än en utspilld jävla pöl av känslor.

Jag har till mestadels negativa känslor om mig själv & jag misstror folk. Jag tror människor ljuger för mig, manipulerar mig & på andra sätt går bakom min rygg & vill mig bara jävligt illa. Det är hemskt & jag har svårt att ändra tanken. Men de senaste åren har jag varit kring ormar som tyvärr har gjort min mur hård & kall. Jag har aldrig varit såhär mycket ovän med mig själv som jag är nu, men på senaste tiden har det kommit mycket negativ energi kring mig & den har fastnat, innan hade jag en oljerock där inget riktigt kom in, utan sköljdes bort mer & mer. Nu är ALLT INNE i mitt hjärta och det gör fan ont varje dag jag vaknar & jag känner mig vilsen, ifrågasätter mig själv & massa saker kring livet. Jag har levt jävligt knasigt de senaste åren & det har påverkat mig. Jag känner mig ensam i ett rum fullt med folk.

Jag hade en liknande period som denna när jag var 19-20 år. Då var jag väldigt destruktiv i mitt beteende med alkohol & jag förstörd för mig själv i många relationer. Jag behövde någon slags kick i livet för att må bra & jag kunde inte sova utan att dricka ett glas vin. Det slutade med antidepressiva mediciner & sömntabletter. Efter information från läkaren att jag skulle dala och må sämre i 2 veckor kastade jag dom i toan & spolade dom dagen därpå.. PGA JAG INTE KUNDE må sämre, då hade jag tagit mitt liv. Jag hade en liknande period då.. men jag mår inte lika dåligt nu. Men mönster kring hur jag mår riktar sig i samma riktning. Jag förstör för mig kring mitt eget mående & jag känner mig oförstådd. Jag vet varför jag mår såhär, jag klarar det & ska lösa mina problem jag har. Men jag har också en stress som säger gör det NU, och en sak jag har lärt mig är att aldrig plocka bort sina känslor, man får känna dom & bearbeta hur länge man vill, samma med sorg & kärlek. Jag har bara svårt att förstå varför jag själv sätter mig så jävla djupt i min egen skit att jag knappt tar mig upp, men det slog mig att jag en gång sagt att jag lär mig bäst den hårda vägen så det är ju det livet ger mig. Jag ska sparka mig i röven & ta tag i saker, men en i taget.

Jag är enligt många idag en förebild, en stark tjej & någon man tror är grym.

Någonstans där inne är jag ju det, men jag har verkligen tappat allt på senaste tiden & fy vad jag hatar det. Hatar också att förklara mig för att folk ska ta mig för det jag är, för det sista folk har nuförtiden är förståelse. Så jag vill bara vara ifred tror jag, eller egentligen vet jag inte vad jag vill.. stundtals vill jag be någon höra mig samtidigt som jag vill be dom hålla käften för dom ändå inte fattar, tyck inte synd om mig. Jag kommer tillbaka.

Jag är född för något större men jag behöver vila.

KOMMENTARER



x

Uppdaterar varukorgen..

x

Toppresultat

Produkter

Blogg